Info  .  Tikar  .  Hanar  .  I minnet  .  Index     
I mitt minne!!

Döden betyder ingenting, jag har bara dragit mig tillbaka. 
Till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga namn, tala till mig, på samma sätt som du alltid brukade.
Skratta åt vardagens små ting. Var med mig. Lev med mig. Tänk på mig. Be för mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig?

 



LPII LPIII Difloyds Dynamic
* 990711- † 070822
 
Ixi fick jag avlida den 22 augusti 2007 p g a aggressiva juvertumörer som även hade spridit sig till lymfan.
Ixi kom till mig när hon var 8 veckor. En underbar, galen, busig grå tuss till valp. Hennes första 7 månader hos mig var jobbiga (hon var högt och lågt samt sov minimalt och bara hittade på nya sattyg*s*). Ju äldre hon blev desto underbarare blev hon, en underbar kompis som hade ett enormt stort hjärta till många människor (hon föredrog män framför kvinnor *hmm*).

Vi hann att tävla en hel del, lyckades få ett 2:a pris i lkl Elit, tävlade i klass III i hopp -och agility, och vart uppfl. lägre klass spår. Ixi var min första riktiga tävlingshund och hon lärde mig massor om träning och tävling.
Ixi hade ett enormt stort föremålsintresse (speciellt alla plyschdjur gick en säker förstörelsedöd i hennes mun) och även mat stod högt högt på hennes lista (hon tjuvade en hel del).

Det jag kommer minnas mest av min älskade bus är hennes glädje över livet, och hennes sätt att gå i vågor samt visa tänderna och skrika ut sin glädje. Sedan var hon en riktig kelgris och pussapa. Jag saknar dig såå mycket, men jag hoppas du slipper ha ont och lida nu.
Vi syns en dag igen!




Toyah och Trissa
* 930514
† 060126  &  † 000520

Toyah kom till mig när hon var 7½ vecka gammal - redan då  alldeles bedårande. Jag fick ha henne nästan i
13 år (var tvungen ta bort henne den 26 jan. 2006 efter att hon blev akut mycket sämre).
Hon har varit en av de häftigaste hundar jag stött på, med en självsäkerhet, inre trygghet och vänlighet över det vanliga. Hon var en livsnjutare på alla sätt.
Hon har alltid älskat stora svarta hanhundar, men klarat av att möta alla sorters hundar (oavsett om de varit rädda, aggressiva eller bara trevliga).

Hennes favoritleksak har varit en mjukare boll (men likastor som en tennisboll skulle den vara). Hon har sprätt omkring på mattorna här hemma av bara ren njutning över livet, stått på huvudet och gosat - bara för att det var härligt att leva och för att  hon var lycklig.
Hon var bestämd över vad hon ville ha och hon talade om med tydlighet om det var något som saknades.                                                     
Hon gosade in sig under min haka på kvällarna innan vi somnade och hon kunde sova till långt in på dagen (en riktig sjusovare). Hon var en livsnjutare på alla sätt - med en inre trygghet och självsäkerhet som hon var född med
Jag tackar dig Toyah för allt du gav mig under alla åren vi fick dela ihop. Du har en plats i mitt hjärta för alltid och en vacker dag kommer vi mötas igen. Jag saknar dig såå mycket!                                     

Trissa (yorkshireterrier) kom till mig som 1½ åring.
Hon är helsyster till min Toyah.
Hon vägde ca 1, 7 kilo.
Trissa vart dålig när hon var ca 6 år, hon spydd blodblandat skum
och det kom blod i avföringen.
Hon låg inne flera gånger på Djursjukhus -
vi röntgade och hon fick gå på specialdiet, men vi hittade
inget fel. Så vart hon lite bättre, spydde inte
och hade normal avföring - men ändock visste jag
att det snart var dags att låta henne få somna in för gott.

När hon var 7 år och 5 dagar dog hon.
Hon dog mitt i natten i min säng, näsa mot näsa med mig
och hon satte tassen på min kind, tittade mig djupt i ögonen,
sedan drog hon 3 andetag och dog.
Hon sa verkligen adjö till mig och hon är begraven på landet.
Toyah och Ixi var med när hon dog och har aldrig letat efter henne,
utan verkade acceptera att hon var borta.


 
Natos

 

 

 

 






Natos var en blandras (50% border collie/25% schäfer/25% labrador retriever).
Han hade jag tänkt träna och tävla med, men tyvärr så blev han
aggressiv och aggressiviten bara ökade hela tiden.

När han var 11 månader höll han på att bita ett barn.
Jag fick stopp på honom, men insåg att nästa gång kanske j
ag inte hinner med och då biter han.

Så jag avlivade honom när han var ca 11 månader gammal och
det är bland det svåraste och sorgligaste jag har gjort.
Natos var väldigt speciell på många sätt.

 
Rocky

Boxern "Rocky" var min första egna hund.
Jag köpte honom i Tullinge (privat uppfödning i hemmiljö).
Han var kryptochid, men skitsnygg för övrigt.
Han hade ensamhetsproblem, så när han var 1½ år omplacerade
jag honom till en lantbrukarfamilj som hade haft flera boxrar.
Jag var också och hälsade på honom
efter ca 4 månader, men det var fruktansvärt smärtsamt för både honom och mig.
Jag kommer alltid sakna Rocky, för hans humor och leklust.

 

 

 

 

 

 

 

 




Athos                                                        

Athos "Atte" och Portos "Poppe" var pappas jakthundar. Med Atte gick jag en halv lydnadskurs och kom 2:a på slutprovet. Han var en underbar kompis, med stor charm och styrka. Poppe var jaktchampion och är pappa till flera kullar. Han hade pigga ögon och var snabb och alert i allt han gjorde.